För att vara invandrare har jag levt relativt skyddat. Ok, i Eskilstuna hände det ibland att någon nynasse lade bajs i vår brevlåda. Jag fick ju den där extrasvenneundervisningen och "nej-men-vad-bra-svenska-du-pratar" kommentarna. Men ändå, rätt skyddat. 

 

Under dagens lunch berättade min kollega om hur hennes far undkommit två extremt hotfulla situationer. Vid två tillfällen har han jagats av ett gäng av svennar med tillhyggen. Ena gången stannade en buss längst med vägen, så han fick bara "några skrapsår och blåmärken". Vad som hände den andra gången vet jag ej, då rösten ej bar. 

 

Hursom, när kommer då poängen med denna historia? Jo nu. 

 

Efter lunchen gled jag in på Åhlens. Regnet tvingade mig. Jag stannade till vid tre tonårskillar som förde en hektisk diskussion. En av killarna hade tydligen blivit av med sin telefon. Det var två blattar. Han hade fått nog. Till nästa val skulle han rösta på SD. 

 

Hur kommer det sig då att varken jag eller min kollega fått nog? Hur kommer det sig att det inte finns ett svenskfientligt parti att rösta på? Ställs en mobil mot bajs i brevinkastet och misshandel av en far, borde utfallet vara givet!

 

Jag skyller på mamma. Det är nog den jäveln som trots all skit (bokstavligt talat) lärt mig att det finns rötägg i alla grupperingar. De kallas blockmongon. Oavsett färg!