Följande inlägg är dedikerat till Myran. 

 

Det var med lite skepsism jag mottog information om valpplanerna. Att leva med hund är något jag alltid önskat men ansvaret det innebär skrämmer. Rädsla att bli för låst, inte kunna resa och ständigt söka hundvakt är inte tilltalande. Men Annelis hund, Annelis problem tänkte jag. En kul lite leksak och vardagsbonus till mig, jomenvisst. 

 

Inte visste jag då att jag nu, tre veckor senare, skulle känna såhär. Hon är helt enkelt fantastisk. Inte nog med det, hela hennes väsen smittar. AntiTönten i mig skäms nästa över den ömhet jag känner när jag ser Kristian med henne liggandes på sitt bröst. Klyschornas klyscha. Man med valp = romantiskt tönteri. Men jag skäms inte. Känslan är ärlig.

 

 

 

Välkommen hit, välkommen hem. Natalka hjärta Myran.